Denna bild är en fantastisk representation av ett dystopiskt ökenlandskap, med fokus på kontrasten mellan det karga, steniga landskapet och de livfulla, lysande växterna som pryder landskapet. Bilden är inställd vid solnedgången, med himlen i brand med nyanser av orange och rött, vilket kastar ett varmt sken över hela scenen. I fjärran reser sig en ruinerad stadssilhuett från ökenmarken, dess fallande spiror och torn är ett bevis på den förödelse som har härjat denna en gång blomstrande storstad. Den övergripande effekten är en av öde och förfall, men de lysande växterna ger en känsla av hopp och motståndskraft till bilden, vilket antyder att även i de mörkaste tiderna finns det alltid möjlighet till förnyelse och återfödelse.
